Etappmålet och definitionen av återanvändbara förpackningar

Det nya etappmålet är formulerat på följande sätt: Av de förpackningar som för första gången släpps ut på den svenska marknaden ska andelen återanvändbara förpackningar öka med minst 20 procent mellan 2022 och 2026 och med minst 30 procent mellan 2022 och 2030. Det är värt att notera att andelen återanvändbara förpackningar som ska öka här uttrycks i vikt.

Detta etappmål för återanvändbara förpackningar bygger på begrepp och definitioner som anges i EU-direktiv och svensk lagstiftning, främst EU:s förpackningsdirektiv. En förpackning definieras därmed som en produkt som har tillverkats för att innehålla, skydda eller presentera en vara från råvara till färdig produkt och från producent till konsument. Återanvändning innebär också att något som inte är avfall används igen för samma funktion som det ursprungligen var avsett för.

Naturvårdsverket definierar därför en återanvändbar förpackning på följande sätt: en förpackning som har utformats, konstruerats och släppts ut på marknaden för att kunna återanvändas flera gånger under sin livscykel genom att fyllas på eller användas igen för samma ändamål som den ursprungligen utformades för (2).

Denna definition utesluter därför två typer av produkter som vi konsumenter kanske skulle betrakta som återanvändbara förpackningar. Det gäller dels produkter som termosmuggar och matlådor som är avsedda för upprepad användning men säljs utan innehåll, dels förpackningar såsom glasburkar för sylt och plastburkar för glass som är utformade för engångsanvändning men som kan återanvändas av konsumenten. Dessa produkter betraktas inte som återanvändbara förpackningar enligt svensk lagstiftning eftersom de är svåra att spåra och kvantifiera.

De fyra återanvändningsmodellerna

I rapporten Reuse – Rethinking Packaging (3) konstaterar Ellen MacArthur Foundation att återanvändningsmodeller mellan företag (business-to-business) redan är relativt väl förstådda och etablerade i stor skala. Därför bör fokus ligga på återanvändningsmodeller mellan företag och konsumenter (business-to-consumer). Utifrån befintliga affärsmodeller har stiftelsen identifierat fyra olika typer av återanvändningsmodeller för konsumentmarknaden. Samtliga kan illustreras med lokala exempel som redan finns i Sverige.

Påfyllning hemma (Refill at home)

I denna modell fyller användaren på sin återanvändbara behållare hemma. Modellen lämpar sig särskilt väl för e-handel, till exempel där påfyllningar levereras genom prenumerationstjänster.

Ett svenskt exempel är startupföretaget Lifelong, som erbjuder hygienprodukter som minskar behovet av engångsförpackningar. Användarna får återanvändbara förpackningar för handtvål, duschtvål och schampo. Produkterna levereras med posten i pulverform och blandas hemma med kranvatten för att skapa den färdiga produkten. På så sätt minskar behovet av förpackningar eftersom pulvret endast utgör en bråkdel av den färdiga produktens volym. Dessutom är förpackningen komposterbar tillsammans med matavfallet.

Påfyllning på språng (Refill on the go)

I denna modell fyller användaren på sin återanvändbara behållare utanför hemmet. Det kräver en fysisk butik eller en påfyllningsstation och lämpar sig därför väl för traditionell detaljhandel och urbana miljöer.

Ett svenskt exempel är Hushållet, Stockholms första fysiska förpackningsfria butik som säljer produkter i lösvikt. Där tar kunderna med egna påsar, lådor och burkar, vilket gör att de kan köpa önskad mängd och betala per vikt.

Retur hemifrån (Return from home)

I denna modell får användaren produkterna levererade hem och förpackningarna hämtas sedan upp av en upphämtningstjänst, exempelvis ett logistikföretag. Modellen passar särskilt bra för e-handel, urbana områden och många olika produkttyper.

Ett svenskt exempel är Unwrapped, som säljer torrvaror online. Kunderna beställer produkter via nätet och kan välja mellan olika mängder. Varorna levereras i återanvändbara påsar och lådor som hämtas upp vid nästa leverans. Företaget rengör sedan förpackningarna och använder dem på nytt vid kommande beställningar.

Retur på språng (Return on the go)

I denna modell lämnar användaren tillbaka förpackningen i en butik eller vid en insamlingspunkt, till exempel i en pantautomat eller brevlåda. Modellen lämpar sig för många olika användningsområden, från traditionell detaljhandel till take away-konsumtion.

Ett svenskt exempel är Loop-it, som möjliggör ett pantsystem för återanvändbara kaffemuggar. Användaren köper en take away-kaffe, använder muggen och lämnar sedan tillbaka den på vilket anslutet café som helst. Caféet rengör därefter muggen och använder den igen för nästa beställning.

Begränsningar i det nya etappmålet och rekommendationer

Etappmålet och definitionen av återanvändbara förpackningar är på flera sätt abstrakta och missvisande av flera skäl.

Målet är för brett

Målet skiljer inte mellan hushåll och företag. Det innebär att återanvändning inom hushåll och återanvändning inom industrin mäts tillsammans.

Detta är problematiskt eftersom återanvändning inom industrin redan är relativt utvecklad, medan återanvändning i hushåll fortfarande är begränsad. Med ett så brett mål räcker det att industrin börjar använda fler återanvändbara och tunga förpackningar för att målet ska uppnås, utan att någon förändring alls sker i hushållen.

Därför vore det mer rimligt att införa två separata mål – ett för hushåll och ett för industrin – vilket skulle driva utvecklingen framåt inom båda områdena.

Viktmåttet är missvisande

Andelen återanvändbara förpackningar som ska öka med 20 respektive 30 procent uttrycks i vikt.

Detta är problematiskt eftersom olika typer av förpackningar väger olika mycket. En återanvändbar kaffemugg kan till exempel inte jämföras eller kvantifieras tillsammans med en återanvändbar träpall.

Med ett så brett och missvisande mål räcker det därför att utveckla återanvändningen av vissa tunga produkter inom en enda sektor för att målet ska uppnås.

För att undvika att alla återanvändbara förpackningar klumpas ihop i samma kategori vore det mer logiskt att införa flera sektorsspecifika mål.

Målet är ett ”utvecklingsmål”

Den första officiella statistiken över andelen återanvändbara förpackningar kommer att finnas tillgänglig och mäta förändringen från 2021.

Dessförinnan uppskattade Naturvårdsverket år 2020 att cirka 14 % av den totala mängden förpackningar var återanvändbara, samtidigt som man betonade att uppskattningen var mycket osäker (4).

Det nya etappmålet föreskriver en ökning av andelen återanvändbara förpackningar med minst 20 procent mellan 2022 och 2026 och minst 30 procent mellan 2022 och 2030.

Med andra ord skulle en ökning med 20 respektive 30 procent av en andel på 14 % innebära att nivån ökar till cirka 16,8 % respektive 18,2 %, vilket inte är någon särskilt stor förändring.

Med ett sådant mål kommer ökningen av återanvändbara förpackningar sannolikt inte att bli särskilt betydande eftersom utgångsnivån redan är låg.

Därför vore det mer relevant att införa faktiska målnivåer för hur stor andel av förpackningarna som ska vara återanvändbara.

Påfyllningslösningar omfattas inte av målet

Målet är inte tydligt kopplat till krav på rotationssystem, men uppfyller samtidigt EU:s krav på att medlemsländerna ska rapportera mängden återanvändbara förpackningar som sätts på marknaden varje år (EU:s förpacknings- och förpackningsavfallsdirektiv 2019/665).

För att kunna rapporteras och kvantifieras måste en förpackning ingå i ett system där den cirkulerar flera gånger.

Förpackningar som används inom modeller baserade på returlösningar – det vill säga retur hemifrån och retur på språng – är relativt enkla att mäta och rapportera eftersom de återvänder till företaget.

Det gäller däremot inte förpackningar som används inom påfyllningsmodeller – påfyllning hemma och påfyllning på språng – eftersom dessa ägs av användarna själva och därför inte ingår i något rotationssystem.

Eftersom dessa förpackningar är svåra att spåra omfattas de inte av definitionen av återanvändbara förpackningar eller av det nationella målet.

Påfyllningslösningar spelar dock en viktig roll för att minska användningen av engångsförpackningar och främja återanvändning. Zero Waste Europe uppskattar att förpackningsfria butiker i genomsnitt undviker cirka ett ton förpackningsavfall per butik och år (5).

Affärsmodeller baserade på påfyllning är betydligt mer utvecklade i andra delar av Europa. Medan Frankrike har omkring 620 förpackningsfria butiker (6), finns det i dagsläget endast omkring tio i Sverige.

Därför behövs en bred uppsättning styrmedel och mål som omfattar både retur- och påfyllningslösningar, och även krav som påskyndar omställningen.

Sverige kan exempelvis inspireras av Frankrike, där ett lagförslag har lagts fram som skulle kräva att livsmedelsbutiker större än 400 m² avsätter 20 % av sin yta till försäljning i lösvikt (7).

På så sätt skulle påfyllningslösningar bli tillgängliga för en stor del av konsumenterna och underlätta övergången till ett samhälle med mindre avfall.

Källor

(1) Sveriges Miljömål, Återanvändning av förpackningar

(2) Sveriges Miljömål, Återanvändning av förpackningar

(3) Ellen MacArthur Foundation (2019), Reuse – Rethinking Packaging

(4) Naturvårdsverket (2020), Skrivelse: Etappmål för förebyggande av avfall

(5) Zero Waste Europe (2020), Packaging Free Shops in Europe – An Initial Report

(6) Réseau Vrac, ”Épiceries Vrac en France et dans le monde”

(7) Ministère de la Transition Écologique (2021), Presentation of the bill to the Council of Ministers