Låt oss följa hans resonemang steg för steg

En läskburk, tillverkad av en blandning av aluminiumlegeringar, har en genomsnittlig livslängd på 3 veckor. Med andra ord går det i genomsnitt 3 veckor mellan att burken tillverkas, fylls på dryckesfabriken, levereras till en butik, konsumeras och slutligen slängs i en återvinningsbehållare.

Låt oss anta att jag idag har producerat 100 kg aluminiumburkar. Min fråga är: hur länge kommer detta material att förbli i användning och cirkulera i ekonomin?

I en förenklad modell beror detta på två parametrar: produktens livslängd (3 veckor) och samhällets återvinningsgrad. Med återvinningsgrad menas här hur stor andel av det använda aluminiumet som återanvänds för att tillverka nya aluminiumburkar. Låt oss anta att denna andel är 70 %. Förluster kan uppstå av olika skäl, såsom bristfällig insamling eller tekniska begränsningar i återvinningsprocessen.

• Vid tidpunkt 0 har jag precis släppt ut 100 kg aluminiumburkar på marknaden.

• Efter 3 veckor har jag samlat in och återvunnit 70 % av mina 100 kg, det vill säga 70 kg. De återstående 30 kg går förlorade och hamnar på deponi.

• Efter 6 veckor har jag återigen samlat in och återvunnit 70 % av de 70 kg som fanns kvar. Därmed återstår 49 kg i ekonomin, medan ytterligare 21 kg skickas till deponi.

• Och samma process upprepas var tredje vecka tills allt det ursprungliga materialet har gått förlorat...

Den generella ekvationen blir därför:

yt = y0 × r^(t/p)

där y är mängden material som fortfarande används vid tidpunkt t, r är återvinningsgraden och p är produktens livslängd.

För matematiknördarna: notera att produktens livslängd ingår som en omvänd exponentiell relation. Låt oss titta på denna ekvation grafiskt:

Figuren ovan visar hur mycket material som återstår efter några år vid olika återvinningsgrader. Slutsatsen är tydlig: med en återvinningsgrad på 50 % eller till och med 70 % har allt aluminium hamnat på deponi på mindre än ett halvår. Vid 90 % återvinning tar det endast cirka 3 år innan allt material är förlorat. Även vid den relativt höga återvinningsgraden 95 % försvinner merparten av materialet inom bara några få år.

Detta innebär att vi, trots mycket höga återvinningsgrader, fortfarande behöver utvinna stora mängder jungfruliga råvaror för att kompensera för produkternas korta livslängd.

Låt oss nu se vad som händer om vi i stället ökar produktens livslängd från 3 veckor till 81 veckor. Att öka produktens livslängd kan till exempel innebära att vi inför ett återanvändningssystem. Stahel förklarade exempelvis att återanvändbara glasflaskor i genomsnitt används 27 gånger (27 cykler om 3 veckor vardera, vilket motsvarar totalt 81 veckor) innan de skickas till återvinning.

I figuren ovan visas samma blå kurvor som tidigare (3 veckors produktlivslängd) tillsammans med orange kurvor som representerar en livslängd på 81 veckor. Vi behöver fortfarande stora mängder jungfruligt material, men situationen ser redan betydligt bättre ut: medan allt material gick förlorat relativt snabbt i det första scenariot, har vi med en återvinningsgrad på 90 % och en livslängd på 81 veckor fortfarande 50 % av materialet kvar i användning efter 10 år!

Slutsats

Det vi har illustrerat ovan med aluminiumburkar och glasflaskor gäller i princip alla materialbaserade produkter. Därför bör alla företag som strävar efter cirkularitet fokusera på långlivade produkter som är utformade för att enkelt och effektivt kunna återvinnas.

Låt oss avsluta med några citat från professor Walter Stahel:

"Effektivitet i den cirkulära ekonomin bör mätas genom årlig statistik över bevarade materiallager, inte genom avfallsinsamlingstal (vilseledande kallade återvinningsgrader)."

"Den cirkulära ekonomin är tyst, osynlig, lokal och därmed ekologisk – den kräver lite publicitet och ingen global distributionsinfrastruktur. Den industriella linjära ekonomin är däremot högljudd och synlig, beroende av containerhamnar, logistikcenter och transportinfrastruktur."

"Den cirkulära ekonomin kan sammanfattas med ett enda ord: omsorg – omsorg om de material och resurser vi har."

Referenser

Kommentar om avfallsstatistik inom Europeiska unionen:

• Som Stahel påpekar har EU:s statistik under de senaste tre decennierna använt begreppet ”återvinningsgrad” för att i praktiken mäta ”insamlingsgrad” av potentiellt återvinningsbara material. Detta innebar aldrig att material som samlades in i återvinningskärl faktiskt användes för att tillverka nya produkter. Det betydde endast att materialet ”skickades till återvinning”, ofta utomlands, med mycket begränsad insyn i vad som slutligen hände med det återvunna materialet.

• Denna terminologi ändrades dock år 2020. Numera samlar EU in information om de mängder material som faktiskt skickas till en specifik återvinningsprocess (2), exempelvis massabruk för papper, glasugnar, metallsmältverk eller pelletisering, extrudering och formsprutning för plast.

Källor:

(1) Professor Walter Stahels fullständiga föreläsning finns tillgänglig på YouTube

(2) Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2019/665 av den 17 april 2019 om ändring av beslut 2005/270/EG om de format som ska användas för databassystemet enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall